Så blir man så där känslosam
Usch vad jag hatar det. En lite småelak kommentar någon sa under dagen som man bara skrattade bort då dyker sen upp i huvudet igen. Var det ett skoj? Varenda liten min någon kan ha gjort till en dyker upp som en bild i huvudet. Gjorde jag något? Kanske är man bara så självsäker på dagarna fast man egentligen sparar allt som i ett minneskort som plockas fram på kvällen? För det blir ju ibland såhhär. När man är ensam och har tråkigt en kväll. Man ligger och övertänker på allt och alla, blir paranoid och ledsen. Eller glad och förväntansfull. Kan det leda till något? Alla känslor liksom förstärks, och jobbigt är det.
Kommentarer (0)
Trackback
